Möte 2026-03-16

Planförslaget syftar till att möjliggöra ett senior- eller vård- och omsorgsboende med ca 85 lägenheter. Den tillkommande bebyggelsen ska komplettera det befintliga bebyggelsebeståndet genom en varsamt anpassad ny bebyggelse. Planen förutsätter en rivning av 40 befintliga bostadsenheter.

Skönhetsrådet fann planförslaget problematisk av flera skäl. Byggnaden har inte klassificerats av stadsmuseet men det är inte synonymt med att den saknar arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde. Vidare bör rivning av byggnader undvikas av miljö- och hållbarhetsskäl och av underlaget framgår att mycket lite av byggnaden går att återbruka. Det borde utredas om byggnaden skulle gå att använda för andra syften, t.ex. studentboende. En alternativ placering av boendet har enligt uppgift utretts men ett omtag skulle kunna göra att man finner en mer lämplig plats i närområdet. Den befintliga byggnaden är till fotavtryck och höjd tydligt utformad att fungera som en slags länk mellan den mer storskaliga bebyggelsen vid Annebodavägen och intilliggande villa- och radhusbebyggelse. Denna anpassning till omgivningen förloras när omgivande grönska minskar och den större skalan dominerar.

Rådet ansåg att stadsbyggnadskontoret och Blomsterfonden bör göra ett omtag för att hitta en alternativ placering av den önskade boendeformen och en annan användning av den befintliga byggnaden. Visar detta sig omöjligt var det rådets bestämda uppfattning att planförslaget måste omarbetas på flera punkter. Först och främst måste remissunderlaget kompletteras med en värdebeskrivning av den befintliga byggnaden. Om en ny byggnad ska ersätta den befintliga bör man variera såväl gestaltning som gaturummets utformning. En gata som helt eller delvis görs smalare skulle dessutom kunna innebära mindre intrång i naturmarken. Huset är torftigt utformat både till gestaltning och material och lever, enligt rådet, inte upp till det som i underlaget beskrivs som ”varsamt anpassad ny bebyggelse”. Beskrivningen om att eventuella elementskarvar ska inarbetas i gestaltningen övertygar inte. Rådet såg då hellre att fasadmaterialet utgörs av tegel, alternativt puts i en röd kulör som harmoniserar med Blomsterfondens övriga husbestånd. En omarbetning bör inkludera en ökad detaljering och bearbetning av fasadutformningen mot såväl gata som natur, exempelvis med fönsterpartier med lägre bröstningshöjd så att säng- och rullstolsbundna får möjlighet att se ut. Rådet ansåg även att trapptornet som sticker upp över taklisten mot gatan bör utgå ur förslaget. Förslaget övertygar inte vare sig till utformning eller som tänkt utrymningsväg för äldre och sjuka.

Föreliggande förslag till detaljplan syftar till att detaljplanelägga mark som idag är oplanerad i området vid Högdalstopparna för att där skapa ett attraktivt och öppet frilufts- och rekreationsområdet. Planförslaget syftar vidare till att bekräfta och möjliggöra för en utökning av den befintliga BMX-anläggningen och att ett koloniområde, med ca 40-45 st odlingslotter om cirka 70 m², kan anläggas. Den befintliga gång- och cykelvägen vid platsen för koloniområdet föreslås bli planlagd som gata för att möjliggöra angöring för sopbil och personbil.

Skönhetsrådet ansåg att tanken med att planlägga den ej planlagda marken som park eller natur är behjärtansvärd, men att en detaljplan för hela detta område kräver en mer genomarbetad och gedigen analys av området i stort. Området utgörs av de tre Högdalstopparna som anlagts av framför allt schakt- och rivningsmassor under senare hälften av 1900-talet. Det är ett medvetet och omsorgsfullt skapat landskap med ett naturområde som är en betydande ekologisk förbindelselänk mellan flera viktiga naturområden. Därtill ligger Örbyleden i direkt anslutning norr om detaljplaneområdet, vilken i översiktsplanen pekas ut som ett blivande urbant stråk – viktig för att binda samman Hökarängen, Högdalen och Gubbängen. Rådet kände sig inte tryggt i att avvägningen mellan dessa två viktiga punkter i tillräcklig grad blivit analyserad för att kunna tillstyrka förslaget. Platsen är så pass strategiskt viktig att analysen behöver göras satt i ett större sammanhang.

Ett faktiskt problem med området idag är bristen på entréer. Området är otillgängligt och ett vidare arbete för att lösa den bristen behöver göras.

Den utpekade platsen för ett kolonilottsområde ansåg Skönhetsrådet vara direkt olämplig för odling av ätbara växter med tanke på befintliga markföroreningar och grundvattenflödet från den intilliggande Hökarängstoppen. Skulle ett sådant förslag ändå bli verklighet skulle det förutsätta en inriktning mot odling av växter som ej ska ätas. Rådet ansåg därför att kolonilottsområdet i sammanhanget blir aningen krystat och att andra alternativ till användning av platsen borde utredas ytterligare.

Rådet landade i slutsatsen att avstyrka förslaget till denna detaljplan, men ville ändå uppmuntra ett fortsatt analysarbete för att göra området mer tillgängligt och för att hitta balansen mellan ett värnande av grönstråket och en utveckling området längs Örbyleden.

Detaljplanen syftar till att omvandla Snösätra upplagsområde till en kulturpark. Pågående kulturutövning inom området möjliggörs genom tidsbegränsade bygglov. Permanenta bygglov kan inte ges eftersom det inte bedöms vara förenligt med gällande plan som anger att område ska användas för upplagsverksamhet. Exploateringsnämnden har därför uppdragit åt stadsbyggnadsnämnden att ta fram en ny detaljplan som möjliggör en permanent kulturpark med inriktning på graffitti. I kulturparken ska det finnas en blandning mellan urban konst i det offentliga rummet och verksamheter inom kulturell näring eller andra verksamheter som bidrar till platsens kulturliv och som mötesplats. Planen ska också säkerställa den befintliga karaktäristiska avgränsningen mot naturmark och Snösätra gränd, vilket möjliggör urban konst på murar, plank och fasader samt bebyggelsen höjdskala. För att området ska kunna växa över tid ges en flexibilitet avseende bebyggelsen utformning och placering.

Skönhetsrådet ställde sig positivt till att det gamla upplagsområdet omvandlas till en kulturpark. Det är dock en grannlaga uppgift att bekräfta en användning som till sin natur är anarkistisk och som spontant vuxit fram genom att planlägga området och därigenom fastslå vilken typ av verksamheter som fortsättningsvis ska få finnas inom planområdet.

Rådet ansåg att planen för området bör vara flexibel men att någon form av begränsning av byggrätten är nödvändig. Det föreliggande förslaget ger byggrätt för 50 000 BTA verksamhetsyta, vilket knappast är avsikten. Hur en begränsning av byggrätten ska utformas bör utredas vidare av stadsbyggnadskontoret till granskningsskedet eftersom det inte går att koppla en byggrätt till ett arrendeavtal. En annan notering från rådets sida var att  utformningsbestämmelsen avseende målningsbar fasad, mur eller plank bör övervägas och eventuellt ändras från ”ska finnas” till ”får finnas”. Rådet noterade att det såväl inom planområdet som i närområdet ligger miljöfarligt avfall i form av sprejburkar. Staden behöver ta ansvar för hanteringen av avfallet och det vore, ansåg rådet, lämpligt att inom planområdet se till att det finns en miljöstation eller liknande för att både motivera och underlätta för utövarna av graffitti att slänga sprejburkarna på ett miljösäkert sätt.

Det rådet såg som viktigast för områdets framtid som kulturpark var dock i första hand inte en planfråga. För att kulturparken ska ha en framtid är det, enligt rådet, helt avgörande att staden genom exploateringskontoret utformar arrendeavtalen så att verksamheterna ifråga främjar utvecklingen av kulturparken.